Jag väntade celebert besök den kvällen
Av kött och blod
Så jag dukade upp
Med god mat
Och några flaskor rött
Vi skulle tala om sådant som varit
Om sådant som är
Ljuga varandra fulla med så osannolika historier
Alltför sorgliga och fantastiska och otroliga
För att inte vara sanna

Men drottningen fick förhinder
Så istället kom en ängel till mig
sa jag var hans völva
Han luktade oro, blod och man
och ljuvligt sandelträ
En piska ven på hans rygg, slag efter slag
Men vi hade trevligt när vi grät tillsammans
Och delade flaskorna med vin, en karta soloft och en burk valium
utan att få bedövning

Han förundrades över det sorgliga, fantastiska, otroliga
jag ljög ihop som inte kunde vara osant
Jag förundrades över att han svettig, förgråten och blodig
kastade plagg efter plagg för mig,
kunde dofta så gott
och vara så gudomligt vacker inuti
När han svor i vrede, kom poesi

När vi var packade och höga
eller om det var döda vi var
ville han ta med mig in i sina hallucinationer
Han svamlade om en fantastisk solnedgång
Han kunde bara gå dit tillsammans med mig sa han
För ensam skulle han brännas ihjäl för gott
Kanske skulle jag det också tänkte jag

Men hand i hand raglade vi iväg
Min packade, blödande ängel och jag
mot hans plågsamma död som redan påbörjats
Jag led med honom en stund i lågorna
Hörde när han skrek sin smärta
Torkade de forsande tårarna
Omfamnade honom då han skakade och vred sig


Sedan gick jag tillbaka
Lämnade honom där han skulle brännas levande
till en stinkande askhög
För att återfödas av Nut
Mera stark, mera vis



Kvar stod en packad, svartbränd, smärtfylld änglaguide

Ensam

Och undrade, precis som vanligt,
vad det var,
vad som hänt



Då såg jag kiselstenarna
han kastat längs marken
för att hitta tillbaka till mig
så snart det gick



Så började jag visslande rulla ut röda mattan
Och duka upp
Till en gudinna som skulle komma på besök följande kväll