Där skoterleden tog slut
började vår lägenhet

egen ingång
skogen, knuten
äventyret av pudrad snö

det var isen mina fötter
och hur jag aldrig vågade gå på den

ja, jag vet
den ligger till maj
men
en sjö som rör sig; blir glas som för sig

Du var det största i mitt liv
du var det första i mitt liv

och jag köpte dig varma jackor, runda mössor
för att liksom smälta
fyrkantigheten i dig

ändå grät jag
alla sextio milen hem
den dagen du föll på knä
och trädde en månadslön av guld
om mitt finger

(kan ni komma och hämta mig?)

Den vita röken livspelaren ur din mun
var egentligen det enda beviset på
att du överhuvudtaget
levde

i vårt kvarter
var det alltid 30 minus

Ja, som du skrattade åt mig;

hur kunde jag vara för mager
för att fylla ut en dunjacka?

(ett nudelpaket till frukost
nattens äpple
sedan inget mer)

och fjällen som blinkade sömnigt
utanför köksfönstret

Du var Mr Sweden
och jag Jävligt Tacksam

Jag lärde mig allt om hur bussar
har kedjor på däcken

jag lärde mig en hel del
om frusen narighet

men ingenting om halka
ingenting om
dig;

du var isbrytaren,
jag din snöängel.