Jag kommer ihåg dagen du försvann.
Ett ord och du var borta ur våra liv.

Frågan är alltid -VARFÖR?-
Kommer vi någonsin få nått svar?
Eller går vi bara omkring och undrar i ett mörker?

Du försvann ur våra liv på bara några sekunder.

Nu har det snart gått ett år.
Även fast det känns som igår.

Ett år av smärta.
Som känns som en ända stor mardröm.

Vi klandrar dig inte.
Vi känner inget behov att skylla på dig.
Även fast det var ditt val att lämna oss.

Jag kan sitta här och skriva om all den sorg du givit oss.
Men det viktigaste är faktiskt minnena du lämnade.

Glädjen vi minns.

Det har funnits ljusa stunder.
Även fast dom har varit lite svåra att se.
Så finns dom där.

Vi kommer inte glömma dig.
Men vi kommer läka, gå vidare..

Även fast det inte känns så just idag.