|
- Mamma! Mamma! ropade min son. Hela polisens insats-styrka är på vår altan!
- Vad, säger du?
- Jo, det är sant! Hela polisens insats-styrka är på altanen, vi såg ifrån garaget när dem kom.
- Vad gör dom där, undrade jag?
- Jag vet inte, men alla står där med AK-fyror och pistoler och tittar in till grannen.
Jag öppnade dörren till altanen, någon tryckte till dörren mot mig och väste
- Stäng dörren och gå ifrån fönsterna!
Vi gör genast som han säger. Vi vågar inte gå nära fönsterna så vi ser ingenting. Sonen och hans kompisar hade varit ute och rökt i garaget då de såg insats-styrkan springa in till vår altan. Killarna tänkte att de hade spelat för mycket dataspel då de fick se dem. De tyckte att det var mycket overkligt. Piketbussen hade stannat längre upp på gatan och polisen stoppade alla bilar som kom, och bad dem vända så de inte körde förbi våra hus.
Telefonen ringde, så jag var tvungen att gå fram mot köksfönstret där telefonen hängde på väggen. När jag tittade ut genom fönstret, såg jag en annan grannes bil stå parkerad som den brukar, men bakom den stod poliser med dragna pistoler riktade mot den grannens hus, som bodde närmast min altan. En polis med hund, stod ett par meter in i min rabatt bakom en björkstam, också med blicken mot grannens hus.
Efter ett par timmar såg vi ifrån fönstret på ovanvåningen hur polisen tvingade ut en man från grannens hus.
Det var en avlägsen släkting som var efterlyst av interpol. Han hade kommit på besök hos dem, men när de inte ville han skulle vara där, hotade han dem. De hade lyckats ringa polisen, som tur var.
När mannen var bortförd kom en vänlig polisman och knackade på dörren och berättade i korta ordalag vad det hela gällde utan att för den skull bryta någon tystnadsplikt. Detta var inte väntat och det tyckte vi var mycket vänligt av dem.
Denna händelsen var faktiskt mycket oroande, bara att se poliserna kring husen i ett lugnt villa-område var faktiskt mycket skrämmande.
(c) tk.
|