Jag har inte en aning
om dina ord på min mun
Jag hamnar efter
ofelbart
i varje rörelse du gör
Du vill någonting
Jag ser det
anar
Du vill att jag ska följa med
Du vill följa mig
också
På samma gång

På samma gång vill du mig
och dig

Här står jag
säger du
på tröskeln
ta emot mig
för jag faller

Jag ser det
Jag tror att jag förstår
Sen första klass
har jag trott mig förstå
ord
rörelser

Det är energin jag inte kan hantera
Det är du inuti dig själv
som spökar för mig

Saknar karta
Många som gör
Säkert du också
Kanske, troligtvis, finns det ingen karta
och en poet borde skriva något om det
men det är inte det, just nu,
som spökar för mig

Du rister i din väntan
vid min kärleks busshållplats
och just nu är det allt annat än solsken
Himlen över vårt förhållande har något kallt och höstlikt över sig
Ser du inte det
Titta upp mot himlen då för fan
och stå inte och glo som ett fån
bort över vägen
på en buss
som inte kommer
som aldrig någonsin kommer att röra sig från sin parkeringsficka
mot platsen där du står

Vik dig
vik bort från den här platsen
Börja gå åtminstone
Jag klandrar dig inte
om du inte vill bli upplockad av första bästa
bil
som passerar
Men ser du inte vad som växer på dig?
Något grönt
mossa
Men det är inte sant
som du kanske tror
Än är du inte död