hon ler ner i sitt vinglas
där hennes tårar blir till blod
ger njutningen en smak av salt
så som han ger henne rätt
med en blick i fel riktning
en natt i fel säng
och det finns inget att hitta i spegeln
som hon inte ville ge honom
men ekot av hans röst
i hennes tomma rum
skär genom tystnaden
snart rinner vinet över den vita tapeten
och hon skriker i ett regn av glas
att allt är slut
tiden tar tillbaka det den ger
är hon ingen
när det inte finns någon som vill minnas