det
sker
nu
den positiva klangen
verkar i

hon häver sig upp ur träskmarker
hon är människan

detta för att vandra med sitt hjärta
icke emot hjärtat

hon häver sig
upp ur
träskmarker

detta för att vandra med sitt hjärta genom ljus genom värme
till kärlek
*

det hände sig
i solstrimmas begynnande streck

träden stod huttrande
huden knottrades
i pärlgirlanger
solstrimmas streck blev
alltfler
alltfler

ur pärlor vecklades
skruvar blad ut
gröna vingar
vindar ler
grönska

violer
violljus andas
och där vid trädets fötter visades en dörr en port
ett hål sade den vuxne till barnets skuttandeleende ögon

barnet lyfter ögon in i den vuxne
därinne bor det en liten stor vacker tomte
med skägg ända till tårna med stora varma händer och stadiga fötter
han har en luva och en fru
å pliriga varma goa ögon
hmmpf, det  är ett mushål fnyser den vuxne
minns besvikelsen då ekot genljöd
stannar böjer sig intill
det är sant
jag gömde
för länge
så

barnet ler fattar den vuxnes hand så skuttar de genom dalen

och där vid trädets fötter öppnades dörren
ett blad lades i solvind
av godhänder

dagarna nätterna
rytmen sjöng allt varmare
larven rullade ut sin kroppsgestalt
gäspade storinnerligt och log
barnets visshet
var det

larven började ringla kringla
vrida hitta sin gång

helt nära marken kröp larven
en böljande våg

fågel vingad
stannade
vid

vem är du

jag är bara en larv

fågel vingad lade huvudet retandes på sne
en sån där larvande larv

larven morrade litegrann var inte på det humöret
nej jag larvar mig inte
jag är en larv

du är fin sa fågelvingad
vi ses i sommarängen

larven böljade vidare
smakade på världen

livet smakar gott
mycket gott

barnakvittret hördes nära
ansiktet kom tätt intill

så lustigt du rör dig
mäter du världen
åt oss så skulle jag vilja gå

larven såg länge begrundande på barnet
det kan så tyckas att jag mäter världen men så är det inte riktigt
det är mitt sätt att gå och kanske är det mer att jag smakar på världen
jag vet bara att jag ska göra så och förresten så går du ju redan så

barnet såg på larven och undrade
hur kan du säga så, jag har ju lärt mig gå med de häringa två benen
i zickeli zack eller fram och åter

jo så kan jag säga för du har liksom
många av oss i din kropp

men då äter ni ju upp mig

nej så är det inte
det är mer att du har band vilka håller din kropp samman
ligament
ligamentsband
de är böjliga
rörliga

mh sa barnet och tackade larven
och skuttade iväg

dagarna nätterna vandrade
larven spann kokong om sig

så en dag i solvinds mjuka smekning
kröp en fjäril ut
bredde vingar
in i solvindshänder
flög så in i vind

mötte barnet och log

barnet skuttade flygandedansande i ängen
i ysterljus
liknade
mest en
fjäril

stannade
såg fjäril flyga
hej sa fjärilen till fjärilen
ur larv

barnets ögon var rundastora
är du larven
så är det
och nu
flyger vi båda i vind

jag med
jag med sa fågel vingad

så flög tre vänner in i världens vackra äventyr