ibland skulle jag vilja skriva om
sånt där, men plötsligt stelnar fingrarna
en vacker glaspenna har jag, skaftet är klaraste glas,
ibland sker det att solfingrar strör ljus in
spetsen är en droppe, inte en livsdroppe

ändå kanske
för
den skriver min själ
mitt vara
mitt allt
ja, den är en livsdroppe

Det vackra är att denna droppe har spirallinjer
ned mot till spetsen,
ser dessa linjer och ser regn strila nedför rutan
rutan inte arket
även om livet kan te sig vara ett rutblock ibland
tack och lov finns en spiral vilken håller samman arken
brukar bläddra fort ibland
det stiger fram så lustiga rörliga bilder
ja, vem vet jag kanske tar mig en flygtur med
men nu var det pennan
visst är det spirallinjer
men det kan lika gärna vara bäckflöden
kanske är det näckens fela
vilken ljuder

denna pennas droppe är blå
tillhörande är små bläckkrus med en vacker kork
krusen innehåller differentierade färger
blå svart turkos och lila
pennan vilar i väl avvägd skönhet i handen
vilar mellan tumme och pekfinger
långeman stödjer helt visst
helt fjäderlätt
ömsint
doppar pennan i kruset
vilken färg
ja det kan du undra
så kommer stunden

sakta närmar sig pennan papperet
pennan kysser papperet
lämnar ett vackert avtryck
nej, men
det rispar så vackert då jag skriver med denna penna
den för mig till stunder där vid
ett snidat bord
kandelabrar bär ljus i händerna
rummet skimrar
älskade du nalkas sakta
för mitt hår lätt åtsidan och kysser min nacke
porlandebäckar
pärlar längs ryggen
ibland skulle jag vilja skriva om
sånt där, men plötsligt stelnar fingrarna

av daga är inte död
av daga är av dagen
ur daga
i natt
andas mjukregn
hinden vandrar under linden
av daga i urskog stiga de
milda i kärlekens livsfäste

vi har vandrat genom snåriga skogar
avskalade törnen har stungit oss
revor har gjorts i huden
ärrade slöt vi arken
spred dem in i sandgömslen
ärren helades och åter vandrar

jag skulle vilja skriva om
sånt där

men vad skall det innebära
kommer jag att virvla
kommer det att göra ont
kommer det
kommer det

för en stund släpper jag pennan dansar vilt i eldens sken

vi vandrar i nattens skönhet
indigobaldakin är spänd över
stjärnor tusenfaldigade lyser vår väg
trädfolken stiger bjuder
dina ögon är om mig
blygt ser jag
marken
du väntar
håller mina händer i dina
du väntar
varsamt lösgör du en hand
med fjäderlätt finger under hakan
lyfter du min blick
våra ögon är böljandevågor
sköljer oro
väck

du väcker mitt innersta
min hud skimrar
brinnande
ännu
dold

jag skulle vilja skriva om
sånt där
av daga i urskog
stiga de
milda i
kärlekens fäste

varsamt stryker du klädnaden av
i mjuka vågor faller den
du lägger mig ned i mjukskimrande mossa
våra fingrar finner porlande stigar

jag skulle vilja skriva om

men i drömmen flyger vi
allt högre

vi kolliderar aldrig

sköljer glaspennan under vattenström
torkar udden av
sätter den varligt
i väntan

blåser ut ljusen
till sömns