Ett ögonkast i kullisen
två skuggor möts
och flyr, suddas ut
i sceneriets skiftande
ljusspel

en sträng på tidens harpa
lossnade och sände en klang
från gångna dagar
att vara lätt och genomskinlig
att springa, fort i den stora världen

*

Ur folkvimlet
reste sig en ensam gestalt
och försvann
lämnade kvar små
vita tidningsremsor
upptrampade
av de tusentals fötterna
knappt skönjbara
fragment av den tid
som gjort vår värld så liten.