Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag klarar det inte

Hur jag än försöker
Klarar det aldrig riktigt
Det blir aldrig nog
Varje dag, nya tårar
Jag gråter utan att det syns
Men det känns

Kanske ser du
Du som var så nära förut
Men nu befinner du dig för långt bort
Jag når dig inte
Då och då kastar jag en blick åt ditt håll
Där du ser på mig från väggen
Sträcker mina armar i din riktning
Men de når dig inte

Du ser dig om
Men ingenstans finns jag
Jag har aldrig funnits
Ändå försöker jag
Så gott jag kan
Men det är aldrig nog

Och jag frågar mig själv
“För vem offrar jag mig?”
Och svaret ekar tyst
Med andetag som ej tillhör mig
Jag kommer aldrig klara det här




Fri vers (Fri form) av Convallium
Läst 271 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-09-12 17:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Convallium
Convallium