Du är den som löser allt,
ett verktyg, en skelettnyckel.
De kommer till dig med problem och hjärnan sätter igång:
väger för- och nackdelar mot varandra,
prövar hypoteser,
kastar ur sig idéer.
Du vilar inte förrän varje sten vänts rätt.
I tystnad sitter du sedan och vrider på din Rubiks kub som blandar rött och grönt, gult och vitt, blått och orange hejvilt.
Du testar samma vägar, förväntar dig nya resultat.
Förblindad av gamla tankegångar
och i desperat behov av fräscha ögon
fortsätter du som förr.
Ingen löser problem som du
och du ska lösa det här
själv.
Du är den som vill
men aldrig kommer någonvart.