Gömd under svepande nattens pläd
Stirrar ut i mörkaste stjärnsäng
Glittrande diamanter vilar där
Dina ögon av kastanjesol syns när jag blundar
Jag önskar dig nära

Krypande smyger sig ensamheten på
Spinner som katten
Välver kring mitt hjärta
Snärjer in det i taggtråd
Punkterar det gång på gång

Månen sjunger med din röst
Lockar mig att yla likt vargen
Yttra min ensamhetsklagan
Men jag är inte modig nog
Kan inte längta utåt

Svämmar över av blödande hjärtesår
Någonstans måste saknaden efter dig ta sig ut
Kan jag inte yla med vargen,
Så låt dess klor skriva ditt namn
Över min hud under vårnattens himmel

Så gryr dagen och jag kryper fram ur mitt gömställe
Redo att dölja varje spår av nattens längtan
Stoppa undan saknaden av din närhet
I ett skrin djupt, djupt inom mig
Tills mörkret åter rullar in och jag blir svag