Jag har sett dig på livets stege.

Jag har sett fridens segel.

Även de dystra stundernas gråa tegel.


Genom årstidernas givande vindar.

Så har du vandrat igenom solens grindar.


Men även genom bråte och slit.

Så har du nu tagit dig så långt och ända hit.


En styrka och vilja.

Som du alltid haft som aldrig gick att skilja.


Att bli gammal är något fint.

Det är något man förtjänar.


Att kroppen värker är ett tecken

att man använt den till något rätt.


Så som du alltid gjorde så lätt.


Ett vägskäl, som du nu bär med din själ.


Livets slutliga ljuspunkt.


Som den skröpliga men så vackra kärna ..


Som skall förvandlas vidare någon stans i himmelen,


till en nyfödd sällsynt stjärna.





Vila i frid älskade Farfar.