försökte att se bortom hans brister
försökte att se med hans ögon
försökte så mycket att jag nästan
utplånade mig själv

för de smärtor det framkallade
brydde han sig inte om
inte ett dyft

han ville bara hålla skenet uppe
och få folk att tro att han var den
playboy och don juan som han
sa sig inte alls vara eller vilja vara...

han trodde han var så smart
när han flirtade och roade sig
med alla flickor i alla åldrar
kände sig åtråvärd då antar jag

han kommer aldrig att få veta
hur männen stod i kö för att
få en glimt av mig
ett leende en pratstund
och hur de ville bli mitt hjärtas kung

jag berättade aldrig om blommorna som låg
utanför min dörr
eller männen som stoppade mig på
mina promenader
bara för att säga hur vackra de tyckte
jag var eller för att bjuda mig på
middag dans kaffe eller krogen...



jag kände mig aldrig vackrare
än du gjorde mig
och du tog all min skönhet direkt

så fort jag insåg att alla dina ord
var tomma och innehållslösa
och att du bara hade lekt med mig
så tappade jag allt

viljan orken
lusten

jag slutade stråla

mitt hjärta slog åter på halvfart

jag blev grådassig
halvt genomskinlig
som ett levande lik

skillnaden mellan oss var
alltför stor
mognadsmässigt

du hade inte kommit mycket
längre än mina barn
och jag behövde en fullvuxen man
stolt och trygg

inte en pojke som spelade X-box
och chattade och messade och
mailade istället för att
PRATA

du sa hela tiden
"söta fina du,klart vi ska prata,
och jag vill också lära känna dig
bättre,jag menar det där jag sa om
att bjuda dig på kaffe nån dag;) "

men för varje dag som gick
och för alla tomma löften
så insåg jag mer och mer
att du inte var den jag först
hade trott

och mina vänner fick mig att inse
sanningen

fan
vad det gjorde ont

men när jag konfronterade dig
så höll du bara med

jag som hade önskat från djupet
av mitt hjärta
att du skulle förneka allt
och säga att jag visst betydde
allt
och att du fortfarande ville ha bara mig

du sa helt krasst nu
att du var inte ute efter ett förhållande
du visste inte alls vad du ville

och att det var därför du var ensam

du var för "svår"...

ja det kan man ju hålla med på
såhär i efterhand

men varför var du tvungen att ljuga
så länge
och säga allt som lyfte mig och betydde
så mycket
faktiskt allt
när det bara var skitprat

jag kommer inte förlåta dig
för det

men jag vet att du kommer att
be om min kärlek
nästa gång vi möts

men då är det för sent

Alejandro.....