ett par osorterade tankar om/efter min lilla mor som gick bort förra året,alldeles för tidigt efter en mycket kort tids sjukdom...
efter döden och ingen visste någonting
jag lät dig aldrig veta att jag visste
att du skulle dö
hela tiden försökte jag mata dig med
hopp och positivitet
kanhända visste du att jag visste, men
du sa ingenting ändå
tror att du var lika rädd som jag var
och ändå kunde vi aldrig prata om det
jag ville inte plåga dig med tankar om att
det en dag skulle ta slut
och att jag innerst inne visste att den dagen
var nära
jag ville fylla dig med styrka
för att på något sätt
mirakulöst
få dig att bli frisk igen
och du vet att jag provade allt
men inget hjälpte och du tynade
snabbt bort från denna värld
ingen visste egentligen hur du hade
velat haft det
efter döden
för du hade aldrig fått prata om det
eller du kanske inte ville...
nu finns du inte mera
men känslorna är desamma
jag skulle ha gjort mer för dig
lilla mamma......