jag skriver ett brev till honom
han som en gång var mitt allt
försöker förklara och själv förstå
vad som gick fel
och vart vi förlorade varandra

kärleken är inte död
den har bara ändrat uttryck
blivit mera vänskaplig
och inte passionerat förälskad
och rejält naggad i kanterna

känslorna är kvar
men de har förändrats
radikalt
och jag vet att jag kommer aldrig
känna samma värme igen
som då när vi en gång
möttes i kärleksrus

och även fast känslorna är kvar
så har andra dött
kyla har lagt ett tunt istäcke
över mitt hjärta

besvikelse över alla lögner
över alla fula ord
alla angrepp som jag med mitt liv
försökt avstyra

nu finns bara tomhet
och ett lugn
en visshet om att jag gör det rätta
som lyssnar på mitt hjärta

som aldrig förlorar hoppet
om en vackrare värld

vet att mina anspråk är få
och små
och vet att jag får det jag önskar
bara jag viskar

ska bara samla ihop några flera lass
med mod
försöka glömma att jag sårar en annan
människa

det är trots allt tillfälligt
och det gäller ett liv
mitt

och jag vet att den som jag lämnar
kommer vara tacksam också
en vacker dag
för han är också värd det bästa
någon som älskar helt och fullt

så jag skriver ett brev
som jag kanske visar en dag
och hoppas på det bästa
för alla...