Några timmar kvar,
en drös minuter,
även om jag vill så rinner de ut i sanden.

Jag vill göra något,
något meningsfullt,
något som betyder något innan jag ska till jobbet.

Det blir att skriva en dikt,
lite poesi,
en text både jag och andra kan njuta utav.

Den handlar om nuet,
de pågående momenten,
allt som sker runt omkring mig just nu.

Jag vill lära mig,
lära mig att ta vara på,
ta vara på och behålla varje ögonblick.

Moment och ögoblick är begränsade,
de kommer ta slut,
när vi föds så föds vi med ett bäst före-datum.

De är som aktier,
i början är de inte så märkvärdiga,
det är först någon har fått värdet att stiga de är värda att behålla.

Du får värdet att stiga,
varje ögonblick till ett gyllene sådant,
ett ögonblick som jag aldrig kan tänka mig leva utan.