Vi var pa en klubb igar - en san klubb dar man sager HEY MAN till alla i rummet sa fort nagon gar - en san klubb dar alla alskar Neil Young - och Bob Marley roker en joint pa toalettdorren - och borden ar laga och istallet for stolar finns det kuddar att sitta pa - en san klubb.

Om man vill ta kort pa pandorna i Chengdu - maste man betala 800 yuan - men det finns en rod panda och om man vill ta kort pa den behover man bara betala 50 yuan.

Gar jag till platserna dar inga skuggor finns - staller spegeln i en vra dar inga stjarnor ser - later drommarna leva sina egna liv - skratta - do - och branna broar om dom vill - sa grater jag bara nar andra tittar pa.

Jag har aldrig haft en riktig van.

Jag ar bara ett skal - men hur ska jag bevisa det - om inte med ord - som alltid handlar - om hur stort allting ar - hur vek jag ar - en sorgsen blick och lycklig min - i spegelbilden - gar jag hand i hand med dom som koper mig - for en kebabrulle pa Jarntorget - och saljer vidare mig till folket som aldrig lar sig mitt namn - anda - jag kan lika garna sitta kvar.

Vi maste hata for att bli alskade - alska for att bli hatade - besegras for att kora vinnare - ga for att borja om pa nytt igen - skrika for att hora tystnaden - halla med for att gora oss forstadda - sta pa ta for att se - och som vi maste synas for att visa hur SMA vi ar - ar - space-knappen trog igen - och kanske ar det mitt fel - en liten del av mig - och san ar jag - for allt ar bara - jag, jag, jag.

Hahaha.
Forlat.

Jag skrattar at mina egna skamt - och skrammer barnen som grater mest - och det finns inga skuggor med farg - men raka regnbagar - en kista full av guld - och ett guldkorn full av sand - och har du sett dalen dar molnen faller som skuggor over varje - berg.

Maste jag ta pa saker for att veta att dom finns - sa sveper jag handerna over spegeln - for att kanna hur det kanns - att finnas till - om det kanns - men det gor det inte.

Som guldfiskar simmar bland sopor och aska - stiger jag upp pa morgonen till ljudet av sirener och skrik - ett lastbilsflak fylld med kolik - en chauffor som inte vet - hur liten han ar - kom hem till mig - sa ska jag lara dig - att sta med armarna i kors - korslagda ben - och sar som aldrig laker - for drommarna om - allt det dar - och hur kunde du lamna mig och allt vi byggt upp - fuck you.

Gnuggar jag spegeln ren i sokande efter intriger - sa tar jag kort pa dom som tar kort pa mig - och haller kameran som en servett - en bajonett - la, la, la - en blodstekt kotlett - som fiskar fods upp - for att atas upp - vander jag mig om - och tittar pa dom som tittar pa mig - kanske kan dom beratta vad dom ser - inte ser - och tomrummet mellan det - hur ska jag nagonsin bli av med tankarna jag bar pa - fuck me.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.

Och jag ar fast - som slagpasen pa en skolgard - i kriget mellan dom som jag borde alska och dom som borde alska mig - dom jag borde alska och dom som inte alskar mig.

Ska jag maila dig idag och saga att jag alskar dig - eller inte.

Och ar jag fast i ett land dar alla gar.

Den handikappade dottern sitter med en forlorares min klistrad over ansiktet - och jag vill saga att allt kommer ordna sig - men det ar inte sant - inte har - inte har.

Sa ar jag bakbunden med drommarna som ett klippblock i spegeln forsoker jag bryta loss stenarna som ar missbildade - och svalja dom - gora klippan lite mjukare - sa att aven du kan se - att jag ar mycket battre an sa har.

Ge mig kallvatten till det branns.

Kanske betyder drommarna nagonting.

Nar jag trycker pa repeat-knappen borjar allt om igen och jag forsoker fly fran verkligheten som existensen bara ar ett intorkat skal och vi pratade om Descartes igar och sa manga manniskor tanker inte men finns anda - finns sa javla mycket - sa javla overdrivet mycket - och Descartes skulle leva har och nu i en varld av gucci-vaskor och kramdjur av nylon.

Alla javla tankar - alla javla ord - ar vi fasta i att memorera orden som berorde oss - och sla mig nar jag gar over gatan sa ska jag storta mitt pappersflygplan i dig fran taket pa andra sidan och neonskyltarna som blinkar i svart och vitt - jag ar fast i tankarna och jag vet inte varfor - vilken javla misar.

Och alla kontraster far plats i spegelbilden - dar star en liten pojke med gevar i ena handen - och blommor framfor ogonen - letar efter nagonting att skjuta pa - och jag har aldrig vagat fraga hur han mar.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.