Fumlande, rumlande, ramlande, famlande..
Du går ostadigt. Du faller, och där ensam vid gatustenen
ser jag märken efter hennes läppar
vid din hals.

Riktade ord, riktade slag, riktade
mot allting du sagt
och lämnat osagt.
Hennes läppar mot din hud,
mot dig,
mot skinnet som omsluter
ditt fragila inre.

Du stapplar med gråten omslutandes av kvävda skri,
riktade mot mina ögon
riktade mot dig och doften
av hennes parfym som svävar som en gloria
kring din huvudskål.
Ditt röda hår.
Stanken har etsat sig fast.

Din tidigare bleka hy,
det rena som genomsyrat din person,
nu nedsvärtat och...

Riktade ord, riktade slag, nävar,
knutna i förakt och förtvivlan.
Förblindelse.
Fruktan, fruktansvärt, fruktansvärd fruktan för
det förtrollande
suktandet efter din förbjudna frukt.

Famlande och ramlande fumlar du frenetiskt
i motsatt riktning mot min förlorade kontroll.
Frånvarande blick, möter ofrånkomlig förbittring,
penetrerande.
Penetrerar, penetration, såsom hon penetrerat...

Mörker och kyla, hettan från hennes läppar
som bränt sig fast i ditt skinn.
Fruktat ofrånkomligt.