En dag

liksom en sådan dag

dyker valarna upp 

från djupet av ljudlösa hav

till vita stränder

de är hungriga

och vi snälla

vi rullar in

våra röster ätbara

och bjuder de

till ett fyrverkeri



mätta och belåtna

återvänder de

till djupet

i mitten av natten









nedböjda

röstlösa

ljudlösa

lägger vi våra öron

på havets yta

i väntan på att

vi kanske hör någonting

i våra moderna laboratorium

sägs det att det är en gåta

det är lång tid kvar tills vi kan

förstå

valarnas språk

i väntan

tuggar vi de tre år gamla återfunna rösterna 

på stränderna