Åskan mullrar fjärran från den soliga altan där jag befinner mig. Kullarnas gräs böljar i fjärran, och en och annan blixt skär himmeln itu. Molnen mörknar och i solens motljus ser horisonten mycket hotfull ut.

Det börjar blåsa upp. Vinden sliter och böjer dungens björkar kraftigt, och fläderblommorna lyser klart vita mot den mörkblå himmeln. Solen försvinner och stora regndroppar faller. Först glest men sedan tätt och hårt ihållande. Mörkret har belägrat eftermiddagen och endast blixtarna lyser upp landskapet. Åskan mullrar.

Jag sveper morgonrocken om mig och drar upp persiennen i fönstret, ty åskans skådespel vill jag gärna njuta av.

(c) tk.