hon låg där i sin kvinnobädd med håret utslaget

med blickar stjärnklara seglande dröm

så varför skall jag drömma

dröm vackersjälen min

räds icke drömmens floder

hon hade sett dem ströva fria med manar böljande mantlar

med kroppar skälvande av ysterliv

hon hade vandrat med dem i daggvått gräs

i gräshav nåendes till knän

hon hade vakat i stormarnas rivande morror

ryggsida till ryggsida hade de givit varandra värme

så vackra pusselbitar

i gryningssköljan hade de stigit upp virvlat nedför bergets sida

frustande glada

flygande hovar

de nådde havet sprang in i

vattenpärlor gnistrade leende

tillsammans simmade

de över

fann fridsbergen

så varför skall jag drömma

dröm vackersjälen min

räds icke drömmens floder

hon hade flugit med de vingvida

stått där på klippans kant

undrat om vingarna bär

kastat sig ut i visshet

kan inte vänta bort liv

de flög svävade smektes av moln

såg sina sånger strös i gräshavets ängder

ängsblomstren tog emot med öppnade händer

så varför skall jag drömma

dröm vackersjälen min

räds icke drömmens floder

hon hade vuxit med blomstren

upplevt hans steg

med tindrande ögon

väntat

hon låg där i sin kvinnobädd med håret utslaget

med blickar stjärnklara seglande dröm

kinderna rodnade

läppvingar

så varför skall jag drömma

dina fingrar rinner av min hud

de fylls icke av mitt nära

de fylls icke

jag brister

dröm vackersjälen min

räds icke drömmens floder

din rädsla är en av de vackraste blommorna

hans händer skall vördnadsmjukt famna

hon reste sig

skakade daggdroppar ur den vitskimrande pälsen

med mjuka tassar smekte hon markerna

vandrade vägen in i fridsskogen

smekte stammarna nära

följde stigen uppför klippan

stigen

den kända

i månsilver såg hon spåren

natten skimrar röd

ur drömmen stiger hans närhet

han sveper vitskimrande mantel runt henne

ber henne stiga fram

dröm med mig

vackersjälen min

räds icke drömmens floder

vi vandrar dem