havet är en kokande kittel

hela havet virvlar

en stor slev är i och rör om

den sleven är täljd av trädfolken

är av träd

var gång ordet träd framstiger

stiger även

träd pärlor på band

fram

eller

träd in i

denna

sal

detta är en slev

den är given av trädfolken

den är täljd och slipad och putsad av trädmakaren

av slevmakaren

den sleven vet allt

den har haft sina rötter

den har sina

rötter

i allt

nåväl hela havet stormar

för en stund av liv lyfts sleven upp

ur

den ligger bredvid

ringarna

virvlarna tappar fästet och vågor far hit och dit

tusende vaggor

i varje vagga är en stund

i varje vagga är ett ark

är ett brev

nu flyger tusende pappersvalor in i sol

de glödgas ej blir icke brinnande

de glödgas ty de upplever vreden

den rättmäktiga vreden av att ha släppt taget

av ditt

liv

hela havet stormar

är en kokande gryta

koka vackersoppa är av godhet

soppan bossar över kanten

klipperiklapperiklapp

skorna dansar över golvet

sleven lyfts i

havet lugnar sig

soppan kokar

milddoftande

timjansolar

satt du i en båt i havet

rodde du med ostyriga åror

upptäckte du att det inte går att styra i detta hav

insåg du att det var bättre följa med

se solfingrar röra vid havet

se dess lugn inträda

tusende svalor dansar i vindar

sånger svirrar

fiskar glittrande hoppar i mjukbågar

med vattenögas glitterregn

hon lyfter händer

kupar om

lyfter finger till amorbåge

hyssj

hyssj

se

hela havet stormar

havet är i en gryta

grytan hänger i vackerkedja över elden

stadigfäst

grytan står på tre ben

stadigfäst

spiselkroken hänger vid spisen

hon rör om i askan

blåser

glöden glittrarknastrar

rökslingor vaknar

stiger ut

ur

han ser signaler av rökblommor

magen kurrar

han stegar

hem