ögonen

kysser blommans

närhet

det är tidsödan invänta pendelsvarets tiondeslag

den vet att

innan den nått den tionde klangen

har de brådskande

skyndat

förbi

barnet står med ansikte vänt in i pendangen

strålar lycka av klangen

vad är då tidsödan

är det slöseri med tid

tidsödan är

att lägga mänskligtiden över axlarna

den är då ett ok

och ödan är

bekymmer och tyngdnedslag där

livets vatten spills

spillstänks

ur ämbar

men

se skönheten

hur detta

vatten vattnar marker

blomma vacker stiger upp inför

inför den okbärande tidsvarelsen

med möda

fylld av hopp

lyftes oket av

ögonen

kysser blommans

närhet