och det kom sig så att bergsformationer växte upp ur

människostammarna splittrades

lyfte vapen

verbala

fysikala

de stängde sina inre tankar

hjärttankar

och det kom sig så att bergsformationer växte upp ur

människostammarna splittrades

vassa spetsar skar deras fötter

de brydde sig icke

höjde rösterna allt högre

iskalla vindar

lyfte haven

ur grytans

kant

moln seglade in

fylldes av smärta

tårar föll

hagel slog hårt

piskande

ur hennes händer

ur hennes bröst steg glödande floder

alltmer stred människostammarna

alltmer förblindade

ändå

steg människostammarnas veklagan

allt högre

allt vidare

skyllande

på

stjärnor steg in i

steg ur

vandrade med stammarna

gav föda

gav

ord

kupade händer runt varje del

i kärlek höljer jag dig

vandra i vår

skönhet

din en gång skönhet

sakta vaknade

människostammarna

såg det de

gjorde

såg bilden av gärningens ordan

sträckte fram händer tar emot

stjärnorden

och i natten strålade hennes ögon stjärnklara

i mötet med hans hjärtas glöd

de vandrade genom glödande dalar

steg uppför berget

deras läppar

snuddade

nuddade

vid

är

stjärnor

steg

gnistrande

ängder blomstrade

så älskade de varandra

mahea

maheo

i månsilvrande höjder

är deras tempeldans

maheo

mahea

stammar växte ur rötter

människostammarna höde rösterna

de stred och strider emot livet

emot varandra

förundrade sig över stormar vindande

över flodernas stigar över bäddar

över haglen över kylan

över hettan

över att allt vänds ut och in

in och ut

suckande sörjer de

strider

mer

så vakna de

ser alla färger de målar med

är de alltet målar med

mahea

maheo

se deras kärleks dans

så helas min famn

i er famn

så helas det söndrade i hjärtats dal

stjärnor

steg

gnistrande

ängder blomstrade

så älskar de varandra

mahea

maheo

i månsilvrande höjder

är deras tempeldans

maheo

mahea