Det är nyval i kalkade, steriliserade korridorer
där glasdörrar stängs och lysrören blinkar
som plankton i dödsryckningar
det är nyval och höst
i morgon reser sig någon
ur sängen och känner sig ensam

Det är makten som kramar
sig själv ur led i natt
och vita huvor slunga ett ursinnigt rop
mot de brinnande korsens hägring

Och den gamle ser hur
inskränktheten aldrig sover
och att de maktlösas minne
är kort.