på slak lina över en rasande älv, under en himmel
så svart att den kunde varit svärtat urblå, nästan
snarare blygrå

regnet strilar tunt över ansiktet

kylan och den kalla nederbörden döljer såväl tårar
av skräck som skälvningar av köld, men blicken är
hård av stundens allvar där varje tendens till svag
vilja sätter balansen ur spel

fokus

Blind av koncentration finner sinne efter sinne sin
egen balans där obalans är ett sinne i sig, där all
form av begåvning är en gåva snarare än bedrift

men repet brister med en ohörbar snärt och vatten
forsar från alla håll, eller så är det jag som tumlar
runt i en malström av iskall insikt om allt och inget