Mamma Elvira fyllde fyrtio år. Hennes halvlånga hår låg utspritt på kudden när pappa Arvid och pojkarna tassade in i sovrummet. Arvid hyschade på barnen med pekfingret framför munnen. Albin och Anton log och viskade,

-Ska vi börja sjunga nu? Pappa nickade.

-Ja, må hon leva...

Försiktigt slog Elvira upp ögonen och log åt sången som inte var den mest välstämda, men tacksam satte hon sig upp och tog sina söner i famn. Albin och Anton kröp upp i dubbelsängen och satte sig framför henne. Arvid satte brickan i Elviras knä och kysste henne i en lång grattiskyss. Han gav henne en liten ask med rosa rosett. Tack, min älskling, sade hon och frågade sen pojkarna om hon skulle öppna presenterna direkt eller om de skulle dricka kaffe och äta tårta först.

-Paketen först, ropade barnen så Elvira tog det paket hon fått av Anton först. Hon tog lite tid på sig när hon öppnade paketet och passade samtidigt på att fråga om de sovit gott under natten. De pratade lite och när paketen var öppnad och Elvira såg vad den innehöll, log hon glatt mot Anton och sa att precis en sådan här stekspade behöver jag, så blank och fin.Du får hjälpa mig med pannkakorna nästa gång sa hon och det ville Anton gärna. Pappa Arvid passade på att skära upp tårtbitar till alla och hällde upp kaffet och saften.

-Nu är det dax för din paket Albin. Vad har du hittat på till mig då?

Albin skrattade och tittade förväntansfullt mot sin mamma.

-Det får du snart se sa Albin.

Elvira kände på paketen, den var mjuk, liten och tunn.

-Spännande sa hon till pojkarna.

Det tog lite tid för henne att få av tejpen, men till slut var pappret av och i paketen låg en vit tröja med en vackert applicerad blomma på.

-Har du valt den själv undrade hon. 

-Ja, svarade Albin blygt. 

-Åh, jag tycker mycket om den, jag skall ta på mig den idag, sade Elvira, och tack mina små änglar sa hon och pussade och kramade dem så gott det gick utan att välta ut kaffet på brickan.

-Nu måste vi fika, sa Arvid för annars kallnar kaffet. Han ger pojkarna tårtbitarna och saften och går runt till sin sänghalva när han säger till Elvira att innan du börjar äta av tårtan måste du öppna din present från mig.

-Vi vet vad det är ropar pojkarna i kör, öppna, öppna nu. Pappa Arvid ler mot dem och pussar Elvira en gång till. Hon drar leende av det rosa snöret och öppnar den lilla asken. Hon får stora ögon när den visar upp en vacker guldring med en liten pärla i.

-Ååh älskling såå vacker. Hon tar den på sitt finger.

-Den är verkligen vacker, Tack Arvid, hon kysser honom och säger

-Du känner min smak av det enkla men vackra.

Albin och Anton har ätit upp sina tårtbitar och vill se tecknat på tv.

-Javisst, säger mamma och pappa, och med ett skutt hoppar Albin ner på golvet, men han landar inte på golvet utan klatsch rakt i resten av tårtan, som stod på golvet nära sängen. Albin börjar gråta av den kladdiga kalla överraskningen men Anton skrattar och efter ett tag när mamma lovat att baka en ny tårta, en pannkakstårta, skrattar också Albin gott åt denna fatala händelse, som alla troligtvis kommer att tala om och påminnas om vid varje födelsedagsmorgon så länge de minns.

© tk.