Nu står du där

ett hus
en längtan
en ensamhet

Du står där och minner mig
om en tid
om sår som aldrig läker

Jag sitter här
och önskar att jag kunde hjälpa dig
att jag räckte till
att det fanns mer av mig

Ditt kött hänger från väggarna
blodet rinner utmed väggen
taket gapar mot himlen

Så övergivet
Mitt svek är oförlåtligt
Min feghet
Min rädsla som fängslade mig

Band mina händer när de borde knutits
knutits i vrede och i försvar
och krossat
förgjort

Beslutet är fattat även om det är försent
jag ska göra vad jag kan

Jag hoppas att jag räcker längre nu
jag hoppas att jag räcker hela vägen.