när allting har tystnat
sången och musiken är slut

applåder och sorlet
har lagt sig ser jag allt med
nya ögon

står och ser på när alla
försvinner några tar vägen hem
till sig

men många följer doften av
mat tar stigen till huset där den
serveras

ser hur allt får en ny dimension
han som alltid suttit tyst

visar sin glädje med tårar
som han försöker torka bort med
sin hand

tänker många tankar där står
på trappan till kyrkan

tänker på dig som flyttade från
platsen bredvid mig där i kyrkbänken

satte dig bredvid någon som jag
kan ana du anser finare än mig

med den vackra sången och budskapet
jag är den jag är

styrde jag mina steg hemåt
det kändes så skönt inom mig

att få vara den jag är
det kan aldrig någon
någonsin ta ifrån mig




anits 3 oktober 2010