mitt namn är en formel, en uråldrig konstant
med rötter djupt ner i det tidlösa fördolda

En språklös besvärjelse, en formlös symbol

mitt namn är en formel, en vettlös hemlighet
obunden av kosmos eoniska kontinuum


Och ur bläckhornet rann blod, vaxljuset smalt
ner i en silverfärgad pöl framför spegeln som
skymtade svarta tårar ur en främlings onda
blick innan mörkret slöt sig tungt över alltet

mitt namn, hörde jag henne viska, skall du
bära tills jag kallar dig igen
och du skall höra och du skall lystra och veta

vem du är