En lång svartklädd man kom mot mig. Han bar en svart slockhatt som hängde ner för ögonen så endast hans stora skägg syndes.

 - Följ med...

Hans grova stämma fick hela rummet att viberera, men jag gick lydigt i hans fotspår. Hans skugga var som en isande kyla han lämnade efter sig, en kyla som fick varje levande varelse att vilja krypa ihop till fosterställning.

   Marken som nu blivit täckt av en vit massa gjorde våra fotspår tydliga, men efter mig såg jag hur de sakta blektes bort av nya snöflingor som föll till marken.

   Varför jag följde honom vet jag inte, kanske var det den extra hektona förvirring som tog fart i mitt blod.

   Han ledde mig in till ett kolsvart rum, litet likt en garderob. Mina händer letade sig fram; en väg, en vägg till, ytterligare en vägg och till slut dörren. Taket kändes lågt, jag fick huka mig för att kliva in. Plötsligt kände jag hur mitt ena ben slog mot något hårt. En stol.

   Mannen tog tag i mina axlar och tryckte ner mig på den ytterst lilla stolen. Han var där för att ge mig min beställning. Jag fick den i mitt knä, som en julklapp på juldagsmorgon. Han stände försiktigt dörren och släckte lyset utanför. Nu fanns där ingen ljusglimt för mig att leta efter, allt som fanns kvar var ett kolsvart litet rum och mitt paket.

"Måtte han inte ha låst dörren också..."