Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du dog mitt i ett äventyr

Gungande med dyblöta strumpor i trasiga stövlar. Dom är mina! ropade du
Knöliga knogar med hesa sånger.
Du skrattade utan framtänder och dansade i påhittat godisregn.
Sjörövarrackartyg med kalvsylta, sänk båten under vatten!
Du kunde vissla med tungan.
Sen åt vi pinnglass under fårskinnsfällen och tänkte på molnet som blev en katt.

Nu fattas du mig om somrarna och höstarna och vårarna och vintrarna.
Du somnade. Tåget stannade innanför revbenen. Slutstationen.
Vi vinkade av dig. Hejsvejs!
Täcke av blommar, jag ville inte gå. Skrek och bråkade, tyst för mig själv.
Inte lämna, ville inte lämna dig ensam i jorden.
Sträcker ner handen i gropen jag grävt, hoppas du ska fånga den.
När jag drar upp dig ska vi kasta freesbee mot himlen och spotta i motvind.
Jag vill resa med dig.




Prosa av MarreGustafsson
Läst 228 gånger
Publicerad 2018-01-08 21:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

MarreGustafsson