Om jag inte får skapa, blir jag stum
Genom skinnet, rakt in i skelettets egen sörja
Om jag inte får skapa stannar vågorna av lite grann
Stiltje är ingenting för mig
Jag ser inte åt den, ignorerar den som en högfärdig
Jag behöver vågorna - ut med armarna, gör mig åksjuk!
Se djupet över relingen, stirra mig blind
Låt mig sörja stillheten
Låt mig skapa vågor innan frosten tar mig