Forsande vattenfall i mina byxor, låt ingen se det! Hur jag skakar av dina fotsteg i samma rum.
Du är som en översvämmande flygplanskrasch och jag orkar inte titta på dig längre.
Jag hatar dina glittrande ögon. Du gör mig kaotisk.
Illamående, illamående, försvinnande vimlande.
Dina läppar ser ut som smultronlakris i solljus.
Genom äcklig korridor springer jag efter dig, vet inte varför, ingen vet varför. Jag bara springer.
Stammande som en stenhuggen klocka rör jag vid dig i smyg.
Nuddar. Skävlande.
I mina byxor forsar ett vattenfall och jag skriker i dånet.
Hatar att det bara är mina egna händer som smeker på natten.
Jag rör vid dig, på låtsas.
Din händer skapar naturkatastrofer i mig.