jag är nöjd
… det kanske låter dumt

man vänjer sig ju vid vad som helst

allt… utom smärta… vad jag har hört

å… jag känner ju ingen smärta
… fysiskt

så jag är väl nöjd… vore nog lagom dumt annars

men… alltid detta satans men…alltid förbehåll och fotnötter till allt…

ingenting värmer så dåligt som självövertalad säkerhet
en lögn utan ens en facett av osanning
men ändock… och utan tvivel, en lögn

nöjd, ja… med en liten stjärna i kanten… glädje liksom… som ett leende med gråtande ögon därtill…

och en febrig, något överhälsosam dimma av frustration

Jag har funderat en del… alltså tänkt utan att ha någonting att tänka på… eller med…

andtagen lyder inte

hjärtat bultar aningen för hårt

tankarna är borta… inte på tomgång… borta…

jag har funnit tystnad och den skriker i mig… åt mig…

absolut ingenting alls

något svårhanterligt

underligt

men ändå… jag är ju nöjd nu…

nöjd som en spik i foten

nöjd som ekot efter orden som inte riktigt fastnar

… suset mellan öronen… i mellanrummen mellan ord och ord

Jag borde nog erkänna…

… jag vet nog intew vad nöjd är

det känns som jag borde vara och veta det för att vara vetande av det

ändå… i ovetskap är jag nöjd

nöjd… vilket fånigt litet ord…

… det passar bra in i känslan av att vara liten och fånig

och troligtvis felplacerad

jippi

/