låt mig vara ömtålig i din famn

i dina händer

håll mig

nära

mina glasvingar av

skiraste sköraste

kristall

jag skall icke blända dig

hur skulle jag

då solglittren är för starka för dina ögon vackra

skänka dig skugga endast vid din önskan

lyft mig

till dina läppar

till att släcka din törst

låt mig vara ömtålig i din famn

i dina händer

dessa

dessa mina steg

visar

visar vem jag är

ack

älskade

dina händer lämnade mig

lämnade mig ensam i människodalen

himlar är pärlamor

mjuka ögonsvepande

molnskyar

är dina armar

ömt om mig

du andas varm i min nacke

dina fingrar är rörelseregn

hudar skimrar solgulds röda

dina läppars

mjukalätta

ljuva

vind ilar väckande

dessa

dessa mina steg

visar

visar vem jag är

ack

älskade

dina händer lämnade mig

lämnade mig ensam i människodalen

arket faller

ur bok