10 minuter
Varför finns det inga sockerbitar kvar?
Det föll ingen skugga
över deras ansikten
Det fanns ingen oro
i deras ögon
Inga mörka mönster
gömde sig i deras hjärtan
Inga tårar
[Samma solskensfantasier
Drömmar om havets glitter
En liten roddbåt bland vågorna
Livet, lugnet, lyckan]
Det börjar alltid långsamt
för att öka till ett hysteriskt tempo
från liv till död
Lugna andetag i trädens stammar
Viskande vindar i dess löv
En söndagsmorgon
innanför röda väggar
och vita knutar
Knyt dina händer
och känn pulsen slå
Känn livet vibrera innanför huden
Blänkande fönsterrutor
Vita kaffekoppar
Ett köksbord
En söndagsmorgon
innanför familjens
trygga verklighet
05 minuter
Varför finns det inga sockerbitar kvar?
[Samma solskensfantasier
Drömmar om havets glitter
En liten roddbåt bland vågorna
Livet, lugnet, lyckan]
En man så ovetande
oskyldig
Händerna på ratten
Motorn sjunger melodier
om spunna sagor
där alla vägar
leder till havet
En kvinnas hår flyger i vinden
Kinden lutad mot bilsätet
Det faller ingen skugga
över deras ansikten
[Det är bara solskensfantasier
Havets glitter
Längtan till lugnet]
03 minuter
Blänkande fönsterrutor
Vita kaffekoppar
Ett köksbord
En moder med blicken
på sitt barn
Varför finns det inga sockerbitar kvar?
Vad är söndagsmorgon
och kaffe utan dem?
viskar hon och ler
”spring mitt barn,
spring som vinden
spring över vägen
spring till grannen
spring och låna
sen åker vi till havet
mitt barn”
skrattar fadern och ler
Det faller ingen skugga
över deras ansikten
trots att de just gett döden till sitt barn
[Det är bara solskensfantasier
och havet]
01 minut
Lätta steg över vägen
Asfalt som bränner
under fötterna i solen
Små vita sockerbitar
i händerna på ett barn
Det faller ingen
skugga över vägen
när metallen möter
barnets tunna kropp
Bromsspår
Hysteriska skrik
Paniken ekar
ut i tystnaden
Hjärtslag
öronbedövande
lika vidriga som
kräkreflexerna
Verkligheten
imploderar
[tiden står still]
Mannen står paralyserad
ser på händerna
som dödat ett barn
Vita sockerbitar
som kontrast mot rött blod
[det finns inga fantasier kvar,
bara tystnad]
Han gråter tyst
och skriker högt
”det var inte mitt fel”
Men det finns inget
som tar bort skammen
av att ha dödat ett barn
[Ångest]
En mor som skriker
tills hjärtat brister
Varför fanns det inga sockerbitar kvar?