Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
[Skoluppgift 20 sep 2010 - stiltransponering på novellen "Att döda ett barn"] ”men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent” – Stig Dagerman


Att döda ett barn (Varför finns det inga sockerbitar kvar?)

10 minuter

Varför finns det inga sockerbitar kvar?


Det föll ingen skugga
över deras ansikten

Det fanns ingen oro
i deras ögon

Inga mörka mönster
gömde sig i deras hjärtan

Inga tårar


[Samma solskensfantasier
Drömmar om havets glitter
En liten roddbåt bland vågorna
Livet, lugnet, lyckan]



Det börjar alltid långsamt
för att öka till ett hysteriskt tempo
från liv till död

Lugna andetag i trädens stammar
Viskande vindar i dess löv

En söndagsmorgon
innanför röda väggar
och vita knutar

Knyt dina händer
och känn pulsen slå
Känn livet vibrera innanför huden

Blänkande fönsterrutor
Vita kaffekoppar
Ett köksbord

En söndagsmorgon
innanför familjens
trygga verklighet

05 minuter

Varför finns det inga sockerbitar kvar?


[Samma solskensfantasier
Drömmar om havets glitter
En liten roddbåt bland vågorna
Livet, lugnet, lyckan]


En man så ovetande
oskyldig

Händerna på ratten
Motorn sjunger melodier
om spunna sagor
där alla vägar
leder till havet

En kvinnas hår flyger i vinden
Kinden lutad mot bilsätet

Det faller ingen skugga
över deras ansikten

[Det är bara solskensfantasier
Havets glitter
Längtan till lugnet]

03 minuter

Blänkande fönsterrutor
Vita kaffekoppar
Ett köksbord

En moder med blicken
på sitt barn

Varför finns det inga sockerbitar kvar?
Vad är söndagsmorgon
och kaffe utan dem?

viskar hon och ler

”spring mitt barn,
spring som vinden
spring över vägen
spring till grannen
spring och låna
sen åker vi till havet
mitt barn”

skrattar fadern och ler


Det faller ingen skugga
över deras ansikten
trots att de just gett döden till sitt barn

[Det är bara solskensfantasier
och havet]

01 minut

Lätta steg över vägen
Asfalt som bränner
under fötterna i solen
Små vita sockerbitar
i händerna på ett barn

Det faller ingen
skugga över vägen
när metallen möter
barnets tunna kropp


Bromsspår
Hysteriska skrik

Paniken ekar
ut i tystnaden

Hjärtslag
öronbedövande
lika vidriga som
kräkreflexerna


Verkligheten
imploderar

[tiden står still]

Mannen står paralyserad
ser på händerna
som dödat ett barn

Vita sockerbitar
som kontrast mot rött blod

[det finns inga fantasier kvar,
bara tystnad]


Han gråter tyst
och skriker högt
”det var inte mitt fel”

Men det finns inget
som tar bort skammen
av att ha dödat ett barn

[Ångest]

En mor som skriker
tills hjärtat brister

Varför fanns det inga sockerbitar kvar?




Fri vers (Prosapoesi) av Fjärilsflickan
Läst 1768 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2010-10-06 20:01



Bookmark and Share


  dubbelve
tårar
2012-01-04

  Novemberrus
jag tror att jag dog en aning när jag läste detta, men bara på ett bra sätt såklart! så fint och så klockrent.
2011-11-02

    L00L0
Fick gåshud av denna texten!
Sjukt bra!
2010-10-14

    ej medlem längre
(Återkommer bara för att bokmärka. Den här texten är som sagt helgjuten ända från titel till slutstrof och väl värd att bevaras för ytterligare läsningar i framtiden.)
2010-10-08

    ej medlem längre
Oj, oj, oj...Det här är sannerligen poesi och poesi på dess högsta nivå. Du har verkligen tagit Dagermans text, som redan den håller en närmast extremt hög litterär kvalitet i all sin rakhet och enkelhet, och förvandlat den till lyrik som till sin karaktär nästan är andlös. Det känslomässiga innehållet är detsamma, liksom det rent substansiella från novellen, men här ser man det om möjligt ännu tydligare och mer koncentrerat. Transponeringen är helt enkelt utsökt och rent stilistiskt så är den här dikten en närmast formidabel prestation. Och att det dessutom skulle röra sig om en skoluppgift...? Tja, ditt MVG i svenska är nog gjutet. Och förmodligen är du säkert även en bra mycket bättre poet än din lärare...
2010-10-07

    Molidae
Åh, helt sinnessjukt bra!
2010-10-07

    ej medlem längre
Stig Dagerman är kärlek till orden.
2010-10-06

  peter markurth
väldigt väl utförd, med känsla
2010-10-06
  > Nästa text
< Föregående

Fjärilsflickan