Jag är uppe än, ser solen gå ner i starka färger. Smeker dig försiktigt över dina runda små kinder, dina andetag är svaga, knappt hörbara. Jag räknar dina hjärtslag och blåser dig i det eldröda håret.
Att du finns, att du lever, gör så att jag orkar. Orkar med det som händer runt mig, i mig. Långsamt lägger jag min hand i din sovande och du trycker den hårt.
Vad du än gör och vad du än finns, berätta för mig, jag finns för dig, bara för dig.
Jag lämnar dig aldrig, sviker dig aldrig.
Aldrig som han gjorde. Han med dom mörka ögonen, han med dom ilskna ögonen.
Du har hans ögon, men mitt hjärta.
Men han är borta, han finns inte mer.
Nu är det du och jag, du och jag min flicka.