1095 dagar har kommit och gått sedan jag sist stod här
och såg löven ändra färg från gröna till rödbruna.
3 år som kändes som en hel evighet, en hel livstid
försvann på en sekund och nu står jag åter här
hemma, smakar på orden, hemma
smakar ovant, beskt på något vis
Vetskapen om att du delar en säng med en annan
bränner i min hud

Du lovade aldrig guld eller gröna skogar,
men du skulle aldrig glömma mig
dina ord, skrivna med för länge sedan torkat bläck på
en post-it lapp

jag glömmer inte hur du sökte upp mig igen nu
tog mig med storm för att lämna mig ensam igen
med en gul post-it lapp som det enda kvarlevande
av det som var vi

En annan var det, ja du hade visst gift dig med den andra
som inte fanns förut
men nu är hon där, hon försvinner inte bara för att jag
blundar

alla ord du viskade i mitt öra igår
var lögn
raserades i imorse när förklaringen kom i
ett sms

Det finns inget att förklara, inget att försvara

Jo för i helvete, en jävla förklaring vill jag ha!
Inte ett sms, inte en jävla post-it lapp!

Men det förblir tyst
glöm allt, glöm mig
vi var bara ansikte mot ansikte
men aldrig öga mot öga

Och post-it lappen sitter där på min spegel
med orden
”Te Dua” i nästan bortbleknat bläck….