Jag vill hellre älska än att vara slav under en högre makt.
Jag vill vara guds medskapare istället för hans plikttrogne tjänare.
Jag vill bli omskapad i hennes andedräkt som lever genom mina andetag.
Jag vill spjärna emot och rasa ut där andra är till behag.
En rå och obändlig kraft brinner i mig som svart skarpslipad obsidian.
Jag sträcker ut mina händer som blinda nattdjur mot stjärnhimlen.
Tusenåriga ekar vilar i buddhasömn med sina rötter djupt rotade i
vintergatans miljonåriga ljus. Jag cyklar rakt in i mörkret på en nattsvart
landsväg.
När en bil kör om mig omsluts jag av bilens helljus och jag löses upp som en
brustablett i natten.
Ryser av välbehag och lyfter som i en bubbla av ljus i ett främmande
ingenstans...

Jag känner mig hemma.