Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snart finns ingenting kvar

tiden stannar inte
den rullar mot oändligheten
oundvikligt överallt

försök inte fånga den

minuterna tickar bara
ur din hand

varje fragment av en sekund
är en början
vi lämnar det gamla
kvar

och du var en parentes
-en obetydlig bisats
i dikten om mig

och dina ord kommer att blekna
för tidens vågor suddar sakta
de spår du ristade
i sanden på min strand

och nu inleds
en ny darrande timme
en stor bokstav
i min nya mening
skyddar mig från
dig







Fri vers av Hon, Hanna
Läst 270 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2010-10-17 20:24



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Bestämdhet, nystart och pånyttfödelse. Att lämna allt det gamla bakom sig kan sannerligen göra en gott och få en att leva upp på ett sätt som tidigare kanske både var omöjligt och otänkbart. Orden bleknar ju med tiden, och att sätta parenteser kring vissa perioder i livet är nog något som man ibland blir tvungen att göra för att en gång äntligen bli Fri. Tillvaron är ju trots allt full av bisatser, fotnoter och tillfälligheter som man lämnar för att börja att skriva den där riktigt stora texten om sitt liv. Och den stora bokstaven i den nya meningen skyddar verkligen. Det känns som om det har satts en punkt här. Ett nytt kapitel inleds, först med darrande timmar, men sedan med en allt större säkerhet. Känslan är också av att allt så småningom växer sig starkare och fylls med ett helt nytt innehåll än vad det gjorde tidigare. Det gamla har varit. Det nya väntar. Nu återstår det bara att Leva, och att verkligen i grunden leva Fritt.
2010-10-23

  frantic
fint flyt i texten
som..
andas uppgörelse
och styrka

poetiskt stark
applåder!
2010-10-20

    ej medlem längre
vemodigt och samtidigt vackert
2010-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Hon, Hanna
Hon, Hanna