Det är höstväder ute och jag sitter och drömmer mig bort fasten jag borde plugga, till ett annat liv, en annan planet
Där man kunde bestämma själv, vrida tillbaka tiden och ändra på det man vill ha ogjort utan att röra historien.
Men nu är det inte så.
Universum är inte så snällt som man kan tro när man bli bländad av alla stjärnor som håller en vaken om natten.
Sitter och funderar på vem det är som har makten igäntligen, vem bestämmmer?
Är det gud, ödet eller kanske hela livet?
Ja vem får allt och vem får inget?
Jag vet inte, du vet inte, men vi kan tro.
Ja för vi alla har ju en tro på något även om det bara är en inre tro, en tro på sig själv.
Så, tror vi.
Min tro är på ödet och livet och våran inre andlighet.
Är inte så mycket för gud även om jag kan tycka att kyrkor är mysiska och skapar en inre frid i mig och ger mig ett lugn. En plats jag kan tänka på blods band som brustit.
Jag vill tro att ödet och livet har skapat vårat livs fabriker där dom är grundaren och jag är alla anställda.
Det sägs ju att som många vill är att ha lyckan genom hela livet men det blir aldrig så, för det händer alltid något som rubbar våran vardag.
Just det där som händer är vad jag tror en skapelse av ödet him self
Men då undrar jag hur han tänker, jag menar våran familj är i något slags limbo, både bra och dåligt medans grannen är super lycklig och barnen i afrika svälter och far illa.
Hur skapar han en historia, livsöden? Njuter han av att se andra lida? eller kanske rent av att han har en plan att följa som Fredrik lindtröm skriver en plan vid namn evulutionen.
Men vem tar över när han som sitter vid ödets tron avgår? Är det någon som redan är död, allatså en förlorad själ? eller skulle du och jag kunna ta makten?
För som jag skrev tidiagre, sjulle jag vilja kunna ändra själv, låta mig själv vara statsminister och mitt undermedvetna, detet, jaget, samvetet ovs få alla andra minsiter poster.
Så har vi en omröstning om vad jag vill. För jag kanske inte håller med ödet, jag kanske vi ta en annan stig en den han har trampat ner. Men det kanske bara skall vara så, alltså vi får gå livet gilla gång men om man inte vill vad gör man då? om man vill gå någon helt annan stans?
Intressant det där. Det går att dusskutera i oändlighet.
Men jag citerar Lars winnerbäck och säger ”jag sätter punkt för sista raden”