dina fingrar är som rakblad
skär sönder hela mig
än har du inte rört mitt vänstra bröst
du säger att det är för intimt

spader knekt stjäl och har sig
skär sår som lämnar ärr
och tar alla stjärnfall ifrån dig

du fick mig så lätt
jag var så trasig och jag sa
att detta var nog inte bra
du tystade mig med melodier
från ditt hjärta
tystade mig med lätta kyssar
på min ömma själ

drunknade i ord och
för mycket kaffe

du lättade på mina tyngder
ändå sjönk jag bara
lägre och lägre ner

du sa det syns att du tillhör mig
och jag visste
att du menade mina ärr
allt utom mitt hjärta sa jag
men jag tror inte du hörde

för än kan du inte läsa mina tankar

det är natt och vi trasslar
in oss i varandra
fastnar liksom sådär
i varandra
blir till en och samma person
från plural till singular
på bara en sekund

trasslet återstod
trasigheten med
jag sjönk lägre
tappade mer och mer

och jag tänker ibland
vafan gör jag här

äter upp mig inifrån
och han skär upp mig utifrån
jag är hans
för att hans spår
tagit över mig