Hur jag önskar att man kunde älska med detta. Hemlighetsfulla möten som leder till total uppfläkning. Hemligheter som kryper fram. Nästan släpande, fast ändå med sådan kraft och tillitsfullhet att man slungas bakåt. Brister och komplikationer. Att förlora och att slänga bort. Sådant enkelt som att växa samman på grund av oifrånkommande. Eller skillnaden på att knulla och att älska. Spritt språngande främling, och ändå så nära och lättsam. Sakningar och svårfunna ord mitt bland utspottning och bekännelser. Svårtydigt och skrattretande. Lite skrämmande, men ändå så mottaglig.

Som en film. Blind-date mitt bland alla andra som känner varandra utan och innan. Frågor får oväntade svar. Hjärtetalan även om det inte brukar vara annat än struntprat. Klockor som visar att flera timmar av liven runnit iväg i något så fantastiskt som spontanitet. Oventande ledde till vetande, kanske lite för mycket egentligen, men från första sekund stod det skrivet - "Du kan lita på mig".

Så olika, men samtidigt skrämmande lika. På något sätt en pusselbit. Saknaden fylls av motpartens upplevelser. Telefonsvamlande med en tidigare generation, även om det känns mer som samma. Ogjorda tatueringar att vara glad över. Män på gator som febrilt letar efter blickar som tydligt inte möts. Snarare undviks. Bilresor i bagageluckor över vatten över landskapsförändringar. Allt detta utan ett uns av ånger, utan ett uns av rädsla.

Mörka gator visade vägen. Läckor visade tillgångar. Brister visade omvägar. Spontanitet visade oväntad vänskap.