skulpturens mjuka linjer

formas ut ur lust

och keramikern får tankar

ur sin varma ömma själ

han kan ju ej skulptera

av leran något fint

om känslan i hans fingrar

inte finns däri

han kramar i sin lera

tills hand och tanke ser

hur han väcks av känslan

för krukans färg och form

sen drejar han och formar

med blöta fingrars tryck

fram lockas det en kruka

till nytta och till fröjd

(c) tk.