Vi möttes bortom livets rand
där döden ej längre har grepp
Du var dig ej fysiskt lik
och det var min själ som
först kände igen din

Du var ej ung men
ej heller gammal mer
Din gestalt var vacker, stolt
och majestetiskt lik

Kände mig som en pojke på nytt
Upprymd, nyfiken, bekymmerslös
Trygg från världen
i värmen av din famn

Vi satt ner och pratade,
om allt, och lite till

Uttrycket strålade samman
har väl aldrig stämt in mer
I närvaron av din kärleks strålglans
fanns endast frid och harmoni
Långt ifrån synen, när livet
beslöt för att dra oss isär

Så vaknade jag upp
till en snöig, blåsig dag.
Med rå fukt i luften
och kyla intill märg och ben

Men strålarna av värmen från
din kärlek fanns ännu kvar
Spreds sig ut från hjärtat,
tog mig genom denna dag