Det fanns en tid då han älskade dig
Han gjorde allt för att visa sin kärlek
Han kunde plocka ner månen för din skulle
Men det var länge sen
Han tröttnade

Det fanns en tid då han försökte förändra dig
Han försökte få dig att förstå
Bli mer så som han ville
Han försökte uppfostra dig
Men… inte nu…
Han tröttnade

Det fanns en tid som han skällde på dig
Han skrek, han slog i dörrar
Han kunde inte förstå att du inte förstod
Det fanns en tid då han ville ha din kropp
Men dina sinnen brydde han sig inte om
Det var inte alls bra, men det var något
Men sen så tröttnade han

Det fanns en tid då han anklagade dig
Allt var ditt fel, att allt rasade var ditt fel
Du hade länge känt att det var så
Du hade redan tagit på dig allt, du klandrade dig själv
Du var inte säker, men han bekräftade att det var så
Allt var ditt fel. Och han höll dig ansvarig
Hela ansvaret var ditt och du grät.
När du grät såg han på dig med sammanbiten min.
Han släppte dig inte med blicken
Avskyn för dig fyllde hans iskalla blickar
Men han såg på dig, han talade till dig, men…
Han tröttnade

Nu har han slutat att röra vid din kropp
Han har slutat att prata med dig
Han anklagar dig inte ens, han ser inte på dig
Jan ger dig inte ens ett ögonkast när du gråter
Faktum är att han inte finns kvar
Han har packat och dragit
Han tröttnade