allt han visste var att när veden brunnit
ut skulle glöden snart falna och stjärnors
kalla eldar ta vid

ett faktum som kom att göra detta lilla
ögonblick till det största av dem alla


Så han gjorde det bekvämt för sig där vid sin ännu
sprakande varma eld, han öppnade sina förråd och
lät sig väl smaka livets goda
det var ostar och torkat kött, vin förstås från dalen
från vilken han var på väg mot något planlöst annat

-och han blev mätt och han blev drucken

och han somnade lycklig som ett barn vid
sin snart knappt pyrande brasa vilken rasat
samman i en tunt osande hög med aska


Först då upptäckte han sina vingar, starka nog
att både bära och brista, men mest bära så
långt från alla dessa gränser det gick att komma