en dag taget det är så jag lever numera
vad som händer i morgon vet ingen

men att ta en dag i taget känns numera bra
till och med mycket bra

efter alla år av måsten och alla dagar fyllda
med arbete från tidig morgon till sena kvällen

med sjukdomar som kommit och gått
har jag försökt ha tålamod med mig själv

det har inte varit lätt alla gånger att ha värk
inte bli trodd avärdad med orden det är bara psykiskt

när jag träffade en läkare som såg mig
som talade om att jag inte var psykiskt sjuk

det var så underbart då kunde jag tro på mig själv
jag var inte dum inte lat jag hade fått en diagnos

ett namn på vad som var fel på mig

fibromyalgi var namnet det hade jag aldrig
hört talas om men att få veta inte bli avfärdad

jag är tacksam att jag träffade just den läkaren
precis just då när allt kändes hopplöst

så en dag i taget leva i varje ögonblick
för vad som händer i morgon är det ingen
som vet något om





anits 28 oktober 2010